Jag uppgraderade min TV för inte så länge sedan och köpte en sådan där LED-TV som är tunn som ett hårstrå (jämfört med min förra LCD "platt"-TV). Den hade även stöd för 3D, något jag inte var direkt intresserad av. Filmer i 3D ger mig sällan något, inte hemma och inte på bio.
Däremot så kom snart Motorstorm 3D Rift ut och jag var inte sen att ta ned den. Och ja, i ett racingspel så gav 3D-läget faktiskt mer känsla, mer fart. Jag blir ju lätt trött i ögonen, men trots det så tyckte jag ändå att 3D för spel helt klart var mer passande än för film.
Jag tänkte inte mer på det förrän jag insåg att Crysis 2 hade 3D-stöd, något jag ju givetvis snabbt behövde testa. Detta är Crysis 2 till Xbox, eftersom jag inte har en 3D-ready monitor till min PC (än?).
Första intrycket var lite blandat. Då detta inte var något racingspel så var det inte hela tiden en rörelse som följde djupet i bilden, utan mycket mer panoreringar till höger och vänster. Jag antar att det är det som tar en ut ur 3D-känslan och som faktiskt får ens TV att verka mindre än den är, eftersom 3D-vyn abrupt slutar där TV'n slutar och det blir lite tunnelseende så att säga.
Jag tog även ned Killzone 3.demot för att ha någon referense, men det var samma där. Och för att strö mer salt i såren så blir 3D-versionen av samma vy suddigare, eller åtminstone oskarpare på något sätt. Att skjuta, eller ens ibland se fiender, visade sig vara mycket svårare. Så fort jag stängde av 3D-funktionen i Crysis så blev spelet mycket enklare (ja, hur enkelt nu ett FPS-spel på konsoll kan bli) och framförallt tydligare.
Så ska 3D-läget förpassas till gimmickstatus för spel så som det redan gjort för film (åtminstone för mig) eller ska vi använda det när det passar som bäst, vid racingspel och andra spel som har mycket rörelser i djupled, eller kanske något spel där 3D-läget faktiskt ger en riktig fördel. Jag kan tänka mig att Echochrome med äkta 3D skulle kunna vara rätt så fränt.